det bästa livet

en herrans massa gästbloggar på en gång hära, men det är väl fint!? jag vill ju visa upp mina vänner, jag älskar faktiskt dom. mitt liv kretsar väldigt mycket kring dom, väldigtväldigt mycket spelar roll när det gäller dom. därför vill jag visa upp dom, därför får dom äran att själva visa upp sig, i min blogg.

ikväll ska jag umgås ngra av dom. det ska bli kuul. stinsvillan

jag äger en mp3 spelare! yay

Nu är jag hemkommen till Sabina böna Rydberg!

hon är en god vän till mig, faktist min bästa. Hennes mor var min dagmamma för längesen men sen glömde vi bort varandra och visste inte ens att vi fanns. När vi sedan såg varandras ansikten på fotbollsplanen kände vi igen varandra , vi kände en dragningskraft till varandra och kärlekshistorien började där, vi kom fram till att vi båda red i samma stall och spelade i samma lag. Sen kom vi underfund med att jag hade varit dagbarn hemma hos böna och att hon har en bild på mej naken i hennes sandlåda.

Efter alla år vi hade glömt bort den andres existens fann vi äntligen varandra igen och en vacker tid började, vi åkte till stallet varje dag , garvade så vi grät och störde ridlektioner med prasslande chipspåsar ( förlåt Cassandra och Elin ).. Vi började umgås och tränade fotboll med varandra garvade sönder och det var början på en lång saga.



Böna är en av dom personerna i världen jag har garvat mest med och jag hoppas att att vår kärlekssaga varar för alltid!

Jag älskar dej Sabina Rydberg , när vi är 40 bast å sitter me våra snoriga ungar så får vi tänka tillbaka på den underbara tiden, eller juste fan vi ska ju adoptera ett barn tillsamans! De kommer bli den grymmaste ungen som existerar på vår jord .

ps..  gissa vem som är skaparen av namnet Böna btw, det är bara jag jag jag som kan ta på mej äran för det =). så fuck off!


/ Lill amber

Familjen och annat löst folk hade gått med i en (i brist på bättre ord) sekt. Inte riktigt Knutby, men nästan!! Sekten hade en kyrka, samlingsplats, och jag var jag. Hunden var sjuk och folket runtomkring hade bestämt sig för att han inte skulle få leva längre. Han fick en spruta och livet rann ur honom. Jag var så genuint ledsen, jag grät och höll om honom, men han var död. Någon tog ut honom ur huset. Därefter upptäckte man att min syster hade en sjukdom som spridit sig till BÅDE höger och vänster arm. Hon fick inte längre leva. Jag höll om henne och grät när doktorn gav även henne en spruta. Jag bad om att få hålla om henne och hunden samtidigt medan även hennes livsgnista släcktes, men ingen ville lyssna till mig.

När det var över gick jag ut ur lokalen och den första syn jag ser är hunden som skuttar glatt på en alldeles emerald färgad, grön gräsmatta, frisk och i högsta grad levande. Jag har sällan känt sådan lycka, men den var inte långvarig. En man drar en pistol för att skjuta honom, den mannen var igen mindre än Paddy (veterinär från "Emmerdale"). Han fyrade av ett skott, med det nådde aldrig hunden. För ivägen stod en annan, min syster, levande igen. Men ögonblicket senare var hennes huvud avskjutet, det enda som fanns kvar var slamsor som hängde från ovan nyckelbenen.

Jag ville strypa honom, jag ville verkligen. Jag hade händerna runt hans hals och klämde åt. Men jag släppte taget igen och istället tog jag ifrån honom pistolen, men jag kunde inte skjuta honom. Så jag försökte strypa honom igen. Men ja kunde inte. Jag sköt ett skott i luften, sen såg jag på vapnet och bestämde mig för att göra det oskjutbart, ingen skulle behöva dö på grund av det igen. Jag lyckades på något sätt förstöra mekanismen (mamma försökte hindra mig, hon var rädd att någon skulle komma till skada). Vapnet slängde jag bakom en busk och när det slog i marken avfyrades skott åt alla håll och kanter, så exploderade den.
 
Tryckvågen slog omkull mig, när jag väl lyckades komma på fötter igen var alla de andra på väg in i kyrkan igen. Men jag hade bestämt mig, efter min systers och hunds död kändes det inte som att den var de människorna längre var värda mig tid. Jag vände mig och där stod Jonas Bodin. Jag kände ett behov av att låta min historia bli hörd, att se till att alla visste VARFÖR jag vände ryggen åt min familj och alla andra i min närhet.

Igår natt, eller natten innan hade jag en Dröm. Inte en dröm, utan en Dröm. (Noterat?) Det är den du läst.


Jag vill tillägna denna dröm till min fästman, mitt livs kärlek, som jag hoppas aldrig kommer att sluta fucka upp både min kropp och mitt sinne.
Sabina, jag väntar, när ska du våga ta steget? När ska vi två bli en..

Peace out!

Jag heter Sigrid

för att definiera, eller sätta ord till såna där små möten med människor som inte skapar så mycket, inte kommer att uppföljas eller kanske var säskilt givande heller.. men som ändå var.. söta på nåt sätt. såna små möten, en ordväxling eller en hjälpande hand som man ler åt när man går därifrån men sen rätt snabbt glömt. rätt oviktiga egentligen.

sötmöten såklart. idag, när jag kom glidandes nerför en helt glashal, ej vinterunderhållsbacke med min cykel på släptåg, mitt emellan en kohage och en klase kolonilotter. så möter jag en man påväg uppåt och båda skrattar uppgivet och förstår varandras krångel inte ramla, inte ramla! igår, när jag fick hjälpa en gammal man bära ner sin cykel-med-byrå-på-pakethållaren nerför trapporna på karlbergs station, bara för att det såg helt otroligt jobbigt ut att fixa själv. för att inte tala om vaje gång ngn lustigkurre drar ett jättedåligt jätteroligt skämt i kassalinjen på jobbet, eller alla de dagliga småmingel man har med trevliga människor som vill köpa blommor

man blir lite glad av dem, om än bara för en liten stund. sötmötena

Hej hopp gummi*****?
nu undrar alla Binas trogna (?!?!) läsare om  vem det är som har tagit över knapparna  så här framåt småtimmarna, och det hoppas jag att ni även framöver kommer att undra, då detta gästspel är något utöver det vanliga!
Saken är den att när radio vinyl började spela "Brown Eyed Girl" med CreedenceClearwaterRevival eller CCR som vi känner dem, var vår fallne kamrat Viktor redan deckad och nerbäddad.....tråkigt må jag säga.....men men..."We've got a man down" så vi må väl ta hand om honom ; ) 
Trogna vänner, och jag tror att några av er som läser Binas blogg även känner mig, måste jag tyvärr säga att nu är det dags för att spendera morgon tillsammans med mina vänner som är här IRL, så puss å kram på Er Sollentunavänner och ni andra som vet vem jag är så hörs vi någongång i framtiden....Gör inget jag inte skulle göra;)
Peace out vänner......nu skall jag mingla järnet(eller Fernet) med Haggen (20 bast) och Bina(aja....jag vet inte vad...men mingelvänlig iaf;))

ps...bifogar en bild på en vän som har stöttat oss här genom kvällen gång....dessutom kom just vår fallne kamrat ut och minglade (käxade järnet...eller  Fernet;).....) här tillsammans med oss...ett sånt beteende uppskattas....NOT!!! 
Aja....Vill hälsa till Maja att på Lördag smäller det....Småland 4life....Haggen kirrar järnet, och även om vi har tur Fernet, så det så.....Ni vet vilka som vill kännas vid mig;)...Och ännu en gång ett Stort Grattis Till Min Main Man Haggen deLuxe som har fyllt 20 just,,,,så det så;)

Det är lite konstigt att saker kan förändra så mycket, idag så sov jag på en helt annan plats och hela dagen blev helt anorlunda även om jag bara sov 6 timmar. Allt det berode på var att jag sov i ett rum med fönster som inte var övertäckta.
Jag vart helt fylld, laddad av glad energi. Fick massor gjort. konstigt nog helt anorlunda.
 Vissa saker glömmer man bort hur bra de igentligen kan vara, jag har säkert glömt massa saker andra bra saker.. man konsentrar sig ju alltid på nuet..
Saker kan gå snätt när man bor i källare och har nattjobb :/

Niklas Wånggren- signing off,
Sweet Dreams