Quong
har haft ett molande magont det senaste tiden när jag vetat att du snart ska åka och jag snart inte har möjlighet att ringa och träffa dig när jag vill
insett att jag gjort just det alldeles för lite nu när jag haft möjligheten..
fanken att man alltid ska vara sån här
kevin åk inte skulle jag vilja säga..
men gör det för det kommer bli så grymt bra för dig!
tycker det är jättejobbigt bara.. hmmm...
IP
idag har vi tränat hårt tillsammans, studerat och lärt oss saker och imorrn ska vi minnsan konstruera och leka lek! wie=)
först ska man lära sig gå och tala, sen ska man sitta still och hålla tyst..
nu har jag höstlov! hejdå lillsved på ett tag. jag kommer sakna.'
ska dock passa på att hämta up lite och damma av er som jag inte har tid för när jag är här ute. niklas ringde mig nyss. även om du väckte mig vart jag glad, trött men glad. det är ju inte direkt ofta numer.. faanfan, vi ses snart gamla vänner
mycket
they just make the best of everything they have
till alla
mamma hunnit fånga in det i det stora badlakanet?
Visst har du väl sett ett större barn dansa och sjunga framför spegeln?
Visst har du väl sett vilken glädje de utstrålar, vilkene glädje över att se
sig själva, sina små nakna fina kroppar som rör sig i sångens rytmer?
Visst har du väl sett det?
Visst har du väl sett en vuxen framför spegeln?
Visst har du väl sett, och känt själv, att det första du ser är felen? Inte
glädjen över din kropp utan besvikelsen över alla felen. För små bröst, för
stor näsa, för platt hår, finnar, fett och så vidare..
Vad är det som händer?
Vart på vägen till vuxen förlorar vi glädjen över våra kroppar?
av Gunilla Dahlgren som skrivit boken "Lilla Barnboken"
det där som gör oss till människor
ni vet ju själva vilken charad-parad jag är!
och med det vill jag säga att jag har kukat ur mina jävla stämband IGEN. hjälp mig jag tycker det är så jobbigt när jag inte kan prata och skratta som vanligt! eller skrika heller för den delen.. jag känner mig inte riktigt hel, min röst är ganska mycket av mig
man kanske ska bli talpedagog?
morgonstund har guld i mund
idag har vi haft ännu en fotbollslektion i skolan. alla skolor borde ha de, mest hela tiden! ååh tack fotboll jag blir så lycklig=) sjukt oförklarig känsla jag kan få av det ibland. är det vad man kallar passion? jag är fan på ett bubblande bra humör och idag blir det fredagsfest på internatet! wie♥
solsiden
en födelseåring
grattis älsklingen du värmer mitt hjärta genom att vara min vän
no one but you can save yourself
färdas framåt
imorgon ska jag gå till eriksbergsskolan och rösta grönt, för det tycker jag verkar viktigt och vettigt
en stund i taget
räkor är som sjuka ostbågar
utgång Lillsved, festlig folkhögskola
fasligt va roligt det är att dansa! varför gör man inte sånt oftare? och fasligt va roligt att umgås med mina lillsvedare utanför skolans aura. att vi stötte på mannen som upplyste mig om skolan från allra första början var ju nästan läskigt, med tanke på att sist jag såg han var ett år sen och då satt vi på nilo i playa del ingles. galet, tack nicklas det gjorde du riktigt bra, se vad små samtal kan föra en. ordet översocial tycker jag vi stryker ur världen
är du en morotshickare kanske?
sova gott nu
en stund i taget
jag vill skriva, skriver massor.. skrivterapi.. men så fort jag hamnar här, eller tar mig hit går det tomt igen.. aja man har sina stunder, dom kommer och går. jag nöjer mig med detta, för det ÄR ju så roligt att spela bandy=)
träd
försöker finna ut vad som spelar roll här i världen. när man ska tala om saker som verkligen är viktiga finns inget annat i min hjärna just nu än anders. vilket är felfelfel! det finns så mkt att säga att jag itne ens kan säga något ibland om det. så jag vill fokusera om, men hur gör man? hur sätter man tillbaka värdet på vardagsfinheter, sötmöten, god mat och allt sånt där som man bar mår bra av? hur sätter man fokus dit, hur får man det att betyda något alls i jämförelse?
hur gjorde jag förut? vad fanken hände efter emmaboda..
jag har aldrig suttit i den här sitsen förut, jag har aldrig genomgått en sådan prövning.. jag har aldrig fått livet satt på sin spets som nu. därför är jag ändå glad över hur jag känner nu, hur sjukt det än må låta.. jag har fortfarande så mycket att lära, så mycket jag aldrig haft en aning om.. lärdom gör ont, det vet vi som en gång gått i skolan=P men det ska väl göra ont ibland, och för att få hoppa tillbaka till mitt gamla sinne, allting har en mening. jag tror och vet att det är så det är.. ibland kostar det, och ibland kostar det mer
jag ska i alla fall hitta tillbaka. hitta ett träd att luta mig mot, läsa en viss bok och sen hämta allt jag kan ur världen, till världen!
min största utmaning nånsin kanske..?
jag har lärt mig vad sakna känns som
tänk efter på det
och jag är lite rädd egentligen.. med allt det här, är lillsved en tillflyktsort?
eller som jag hellre ser det, en plats för att gå vidare, må bra och känna efter på nytt
ja
jag känner fan inte igen mig själv.. men jag älskar dom här låtarna, och kaptenen är bara grym
september 2010
det är dags att börja tänka på refrängen och börja på ny kula
så här är vi, september 2010. Lisa har lämnat oss, kvar är jag och min sambo sara i vårt korridorsrum på elevhemmet på lillsved. nu ska vi börja gotta in oss! jag undrar fortfarande lite vart jag bor.. men har kommit på att jag i alla fall är menad att bo här, rum 26 med sara, eller? jo, ska bara få in det i skallen, att jag bor låångtlångt bort på värmdö, och hälsar på i stan iofs ganska ofta. men ändå hälsar på. det är så jag måste strukturera det i huvet för att kunna strukturera mina saker men framförallt mina känslor. ett hem är ändå ett hem, en fast punkt. vilket är viktigt för mig just nu.trots att jag inte i vanliga fall är sån.
men även idag konstaterat: jag är sjukt trygg här. ja, nu flyttar mina känslor in, snart flyttar prylarna också ska vi se. och i övrigt.. som jag kände på "dramat" idag. jag vill ha mer