det bästa livet

citat John Lennon

men man får däremot inte glömma bort var som gör dig lycklig, vad du mår bra av. det är ett måste att ta vara på. så som passioner som jag tänkte tala lite om, eller vänta

SKRIKA UT ATT JAG ÄLSKAR ATT SPARKA BOLL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

ja ni visste väl redan vad som är min passion, jag återupptäckte just den. gud vad jag inte kunde ta bort leendet från mina läppar när fötterna fick jaga boll igen och gud vad någonting inom mig släppte när jag lite lätt för mig själv sammanfattade kvällens latjande på väg hem i bilen och tårarna sipprade fram. var tvungen att stanna och flippa ur lite på en parkering och konstatera att jag är jättedum som inte fattat vad jag behöver fotbollen. ja det här lilla breaket har varit nyttigt i sig men jag behöver verkligen fotbollen omkring mig, alltid. om än bara jättelite, som en timmes småkass inomhuslir i veckan åtminstone
vad som helst, för en sak är säker och det är att lika mycket lycka som såna här passioner skänker dig, lika hårt tar det i motgångar och så medryckt som du kan bli är sällsynt i andra sammanhang. jag blir så engagerad av fotboll och jag vill fortsätta och fortsätta, kämpa fast det går åt helvete hela tiden. trots att det verkligen har krossat mitt hjärta mer än nånting till och från. aldrig så arg och besviken kan jag bli på jobbet, på typ kärlek eller andra dumheter som jag kan bli när spelet inte vill fungera eller när laget går olika vägar och klubben sätter sig emot..

ikväll var underbart jättekul. kände mig så hemma
<3 <3 <3

 hon är en saknad sak, önskar jag får träffa henni snart  <3  <3  <3

Det var en gång en flicka som egentligen Sabina, men oftast kallades Bina eller Böna av sina vänner. En vacker dag i maj 2009 råkade hon fylla 20 sköna år. Samma dag var den årliga sammankomsten av alla Sabinas alla älskade vänner på badberget i Sollentuna, Edsviken, planerad. När hon med några vänner vid sin sida och vattenpipan och några kalla öl i cykelkorgen trampade neråt sjön njöt hon till fullo av eftermiddagssolens strålar och dagens skönhet. Hon hade då inte den blekaste om vad som komma skulle. Hon var mest bara väldigt nöjd med tillvaron och det faktum att så många hade sagt att de skulle dyka upp under kvällens timmar av gemenskap. Den här dagen på året var en av de absolut bästa enligt Sabina själv, det slutade alltid så lyckat. Det var invigningen på sommaren och en av få gånger alla hennes vänner var samlade på samma plats samtidigt. En sån där riktigt måbra-dag helt enkelt!

En liten parentes i historien handlar om en dag omkring en vecka tidigare, då solen sken mer än någon dag den våren och Kevin kom hem till Sabina för att äta glass på hennes trapp och umgås lite sisådär. När Kevin väl var på plats och högg efter glasskeden såg Sabina något konstigt och frågade genast Kevin varför i hela världen han hade rosa nagelband helt plötsligt? Detta var dock något Kevin inte alls ville svara på, varpå han istället blev alldeles hemlig av sig. "Aah nu retas han bara för att han vet hur frustrerad jag blir över att han inte säger varför" tänkte Sabina och la ner hela grejen istället och sen var det inget mer med det..

Så, tillbaka till badberget där folket började samlas så sakterliga. Dit kom Anna, såklart, och alla hennes vänner som numera också var väldigt bra vänner till Sabina. Fotbollstjejerna kom i sällskap med lillasyster där de kände lite trygghet i sällskapet. Krulltottsclara kom med pojkvän och Ellen och Karin var i Spanien och saknades. Dit kom också marina-gänget med Maja i täten som tryckte en kaptensmössa på Sabinas huvud det första han gjorde. Därefter började hld-gänget droppa in varpå Anders aka Flemman slängde en plastpåse med en ASTUNG fotboll(?) i famnen på födelsedagsbarnet. Visst var det en vattenmelon! Medans de alla satt där och mumsade på den mumsiga vattenmelonen lyckas även de första av traintrip-pöjkarna hitta vägen ut på klipporna. Där var Viktor och där var Kevin, var det bara William och Haggen som saknades nu kanske..?

När Sabina är som mest uppe i varv och springer runt och pratar med allt och alla smyger sig Kevin och Viktor iväg. Tätt följda av de två som tidigare saknats återkommer de högtidligt med en svart sopsäck (eller två) högt höjda över huvudena sina. Sabina, förvirrad men ändå, ser direkt vad det är i sopsäcken, men tänker att det är det ju inte... "Nämen!" utbrister hon i brist på bättre ordförråd och i förvåning över att allt fler av vännerna trots allt bemödat sig med presenter till henne. Hon behöver inte mer än få sopsäckarna med innehåll i famnen innan hon inser att - det är det ju visst. Då är hon redan helt kollrig och försöker trevande uttrycka sina känslor, dock fortfarande med rätt dåligt ordförråd. Nej, istället slår hon sig ner på närmsta klippavsats och börjar, likt ett barn på julafton, slita sönder sopsäckarna. Vännerna samlas runt omkring henne och Tellirider uppenbarar sig ur säckarnas inre.

Det tog ett bra tag för den här lyckligt lottade tjejen som vi kallar Bina att samla sig. Alla andra skrattar och förundras över skönheten i detta ting, men framförallt över kärleken i gåvan. Det är en snowboard, men inte vilken snowboard som helst. Den är målad och skapad med så mycket vänskap och ren och skär kärlek att halva brädan är alldeles grön! Sabinas kinder matchar bra med den andra halvan som är alldeles rosa och hon hoppar upp alldeles till sig och kramar kramar kramar dessa fyra grabbar, några av hennes bästa vänner i denna världen. Mitt i allt måste hon dock stanna upp; "vem fanken är Joakim liksom?" undrar hon och syftar på de fyra namnen på brädans tail. I nästa stund inser hon det "Aaah juste, Haggen brukar ju påstå att han egentligen heter det. Aja låt gå, men lite dyssigt av er var det nog allt.."

Detta var något Sabina tillbringaded hela sommarhalvåret med att njuta av. Varje dag såg hon Tellirider stå där mot väggen och bara vänta på att få komma ut i backen med henne. Samtidigt tänkte hon hur fina vänner hon har, vem skulle inte vara avundsjuk på dom liksom? O ack vilket långt sommarhalvår sen..

Vädergudarna verkade dock veta hur viktig den här vintern var, och skänkte Sverige och till och med Stockholm mängder av snö ända från mitten av december. Åreresan var redan bokad sedan sensommaren och dagarna kröp fram emot januari och studentveckan vecka 3. Tiden tillbringades med att jobba ihop pengar och fixa till det sista. Tellirider blev lackad, och lackad igen, tellirider fick en egen bag och meckades om efter att hennes om igen dyssar till vänner satt bindningarna år fel håll. Så, äntligen kom helgen och allt var klart, på söndag skulle Sabina och Tellirider få leka i backen tillsammans!

Och sicken duo sen och så bra det var! Åreskutan har nog aldrig skådat ett sånt ekipage, Tellirider är oslagbar på alla sätt och vis. Helt klart både snyggast och snabbast (ok kanske inte snabbare än Haggen..) men framförallt mest full av kärlek, ååh så skidställen utanför afterskin lyses upp utav Telliriders blotta närvaro! Tack mina sötnosar ni är guld värda det vet ni, minst lika mycket som Tellirider själv. Ni gjorde Åre 2010 jääävligt bra<3

Och Tellirider och Bina levde lyckliga i alla sina dagar och backar
Snipp snapp snut så var sagan slut

ibland kommer man ikapp sig själv och ser saker man sprang förbi förut. jag har kommit på att jag varit en lite dålig vän ett litet tag.. det är inte min mening. mina vänner är något av det viktigaste i världen för mig, som ja brukar säga och som jag alltid menar. om ni känner er bortglömda eller bortprioriterade får ni inte ta det personligt. som person har jag ett stort problem - att vara upptagen (inkluderar även självupptagen jatACK). en del av mig men ändå en del att jobba med.. och ja, såklart jag ska va med er på nyår, hur kunde jag ens tro något annat? ibland är även jag lite knasig

jag såg ett hjärta till, av fuktigt farinsocker på en assiett. julen gav tid till eftertanke

Vi vill alla hjälpa till att skapa en hållbar framtid men för de flesta av oss kommer den hektiska vardagen i vägen för ett aktivt engagemang. Growyn är en ideell förening som gör det möjligt för alla att bidra finansiellt till miljön utan att det kostar något.

Hur bidrar Growyn till en förbättring av miljön?

All vinst som genereras via Growyn.com fördelas mellan olika miljöprojekt, både i Sverige och utomlands. Just nu samarbetar vi med Naturskyddsföreningen och Barnens Regnskog, två organisationer med lång erfarenhet av att driva spännande och betydelsefulla miljöprojekt.

han var min första kärlek den där man aldrig riktigt kommer släppa

ja han är ganska töntig egentligen, och inte särskilt vacker.. bufflig också men lite fulsöt kanske, ja.. och så är han en jävla sköning, och ibland kan ha bli sådär underbart söt som när han vänder huvet mot en och man drunknar is hans STORA bruna ögon<3 dessutom är han en häst.. det var det som gjorde att det aldrig riktigt funkade på det sättet mellan oss

jag och anna var i stallet idag! villken nostalgi alltså viilken nostalgiii. tänka sig att det där var mitt liv förut, tänka sig vad livet ändras hela tiden utan att man märker det. inte förens man ser tillbaka och jämför. vad som var ens vardag för ett halvår sen existerar kanske knappt i ens värld idag.


idag har jag också tänt det fjärde ljuset