det bästa livet

det ska man ju, det är bra. min chef sa upp sig idag, det klingar lite dåligt.. det jag reflekterar över nu är atmosfären på jobbet, stämningen inom personalstaben och snacket som aldrig liksom tystnar.. han, bossen, är en riktigt kass chefskaraktär, det är så. han är dessutom en jävla glad skit och snäll som en liten nallebjörn, en bra kille rätt och slätt. det är en jobbig sits vi suttit i väldigt länge: vi ska få vår femte chef nu, butiken går rätt uselt. mina jobbarkompisar är sköna människor-som har hakat upp sig..
så här är det: jag lunchar gärna ensam. jag går ogärna ut på lagret om mer än en av dom andra är där och står och minglar. eva har stressymptom och lena vart utskälld på ett personalmöte (notera: inte av chefen). mats blev förflyttad, julia sa upp sig. man mår lite dåligt över det här det känns inte helt ok
                    
den här butiken vi talar om nyöppnades i oktober 2007.det ska föreställa en stor framgångsrik kedja ute i vårt avlånga land. inte i bromma uppenbarligen