det bästa livet

jag har märkt att jag får perioder när jag börjar bara skriva för mig själv på bloggen. typ nu på sista tiden, det är terapi och inget mer. helt ganska jätteointressant för er andra vissa saker jag skrivit nyligen, mest massa tjat om min beslutsångest och velande om vad jag vill och ska göra. som man alltid blev tjatad på under svenskalektionerna på skoltiden, tänk på vem du skriver för

när jag drog hit var det för er jag skrev, berättade om vad som hände, att jag mådde bra och så vidare. men man har sina sinnesstämmningar och beter sig därefter. den här vistelsen har varit väldigt nyttigt för mitt jag på ett helt nytt sätt. det jag gjorde när jag flyttade hit var något helt nytt för mig. att dra själv, att leva på ett sånt här ställe, att ha eget hushåll

riktigt hur givande det har varit, och på vilket sätt, lär jag inte märka förän jag är hemma igen. men jag känner och gör saker jag inte skulle gjort för två månader sedan helt klart

en annan ganska vesäntlig sak är att såhär velig som jag vart här har jag nog sällan varit förut. vad gäller att vara på ett eller annat ställe, vad gäller resor och hemmafrånvarande (aja hemma och hemma, det är ju här som är hemma just nu..) det jag menar är att jag brukar vara bra på att va nöjd när jag är hemifrån. samma sak med att vara nöjd med där jag är, inte längta efter eller tänka framåt så mycket helst alls.. vad det nu beror på är en annan sak

det blir mycket att tänka såhär, särskilt med all den dötid vi har och har haft. detta blev bara ännu mer terapi. ni är mina psykologer hela bunten. hoppas ni fortfarande läser. lägg in en begäran om det är något ni känner saknas