det bästa livet

uppflugna på en sanddyna satt vi, och klockan närmade sig kvart över sju imorse. ljuset ökade och var sådär morgonfint och sanden under oss var kall och uppfriskande. sen kom den där soluppgången alla talade om, och sjukt jävla jättesnabb var den! snabb som haggen skulle jag nästan vilja säga.. vi såg den röra sig, jag svär. ett riktigt sånt där moment var det vi hade imorse. får tacka lisa och maria för det, ni är allt för goa. bra initiativ. sen hoppade vi i sanddynerna, det var kuuul

själva soluppgången gick inte att fånga på bild som vanligt.. skitsamma