det bästa livet

idag blev jag spådd i tarotkort. efter det fick vi för oss att leka anden i glaset, men sen blev det obehagligt och jag gick. jocke fick ännu en gång mitt jobb, men som jag redan sagt en ggn förut, är det ngn som ska ha mitt jobb framför mig så är det fan du gurkan

så hem gick jag väl själv, utan den där lönen jag skulle fått, igen. det är sånt här man inte ska tolerera. det är såhär det funkar utanför sverige. jag funderade i alla fall lite där på vägen själv. vem är det som egentligen känner mig på riktigt? är det alla här, som lärt känna mig nu och den senaste månaden av mitt liv, eller är det mina allra äldsta vänner? för att inte tala om familjen rydberg itself, eller är det kanske mina närmsta vänner från det gågna året? ja det är ju frågan. jag tror jag svarar mig själv. jag är ju den jag är precis nu, så därför borde inte det betyda ngt att man känt mig längre. samtidigt säger ju allt jag vart med om så mycket om mig som alla på granca inte har ngn aning om. men det jag gjort förut ska inte behöva påverka vem folk ser mig som nu..

ja jävlar vad djupt vi sjönk i tankeskogen plötsligt.. andra går in i väggen när det blir för mycket, själv går jag ner i golvet när det är för lite. slöhetsdepression? neejda nu ska vi inte låta så dramatiska. jag säger bara en sak; varför gräva ner sig om man inte måste?

berätta något om er nu!