det bästa livet

när jag som mest vill skriva då går hjärnan helt blank. typ nu. så mycket känslor som gått över, kommer tillbaka och kommit åter. och så mycket som händer! så mkt som hänt.. den senaste veckan känns som ett halvår, ett halvår! seriöst, kan inte alltid tiden gå så här långsamt, eller "långsamt"? man hinner så mycket! eller gör man? får man något andrum?

jag känner att jag får det, och jag känner att jag har ro här där jag numera faktiskt bor. såg framför mig en del press, en del jobbigt med delat boende och allt vad det var med skola och träning. inte än ska jag väl säga. men så ni vet så mår jag bra, som jag ska och jag tror mig känna på mig att det här är lite utav ett bönaparadis så att säga. tror ni vet vad jag menar

vi pratar mer sen