att springa på sötmöten
för att definiera, eller sätta ord till såna där små möten med människor som inte skapar så mycket, inte kommer att uppföljas eller kanske var säskilt givande heller.. men som ändå var.. söta på nåt sätt. såna små möten, en ordväxling eller en hjälpande hand som man ler åt när man går därifrån men sen rätt snabbt glömt. rätt oviktiga egentligen.
sötmöten såklart. idag, när jag kom glidandes nerför en helt glashal, ej vinterunderhållsbacke med min cykel på släptåg, mitt emellan en kohage och en klase kolonilotter. så möter jag en man påväg uppåt och båda skrattar uppgivet och förstår varandras krångel inte ramla, inte ramla! igår, när jag fick hjälpa en gammal man bära ner sin cykel-med-byrå-på-pakethållaren nerför trapporna på karlbergs station, bara för att det såg helt otroligt jobbigt ut att fixa själv. för att inte tala om vaje gång ngn lustigkurre drar ett jättedåligt jätteroligt skämt i kassalinjen på jobbet, eller alla de dagliga småmingel man har med trevliga människor som vill köpa blommor
man blir lite glad av dem, om än bara för en liten stund. sötmötena
vad kallas små möten som bara gör en på dåligt humör då? Surmöten?
dom behöver man inte bry sig om
sötmöten är dom bästa mötena :)
... nästan iaf :)
förutom sabellamötena skulle jag vilja säga!
