det bästa livet

jag har ont i hjärtat, och det beror fan inte på att jag har ätit för mycket smör..

augusti 2010 TA BORT DIG SJÄLV
.

åå vilken jävla dysterkaka jag har gått och blivit. jag vill inte vara det, och jag är inte det egentligen ju. åh.
jag vill inte vara och jag tänker inte

jobbar i alla fall stenhårt på det, men det är fortfarande nedräkning. jag känner mig just precis nu som att jag går runt och väntar på att sprängas. samlar in istället för att släppa ut och väntar på

ikväll var det i alla fall stockholm reggaefest, kultiration och FINT på mosebackes terass!
♥ haggen och kevin. I öl You

man har en viss makt här i livet. en vilja

man kan förlora vänner, eller så kan man se till att hålla jävligt hårt i dom. ibland misslyckas man, men passa på så länge du har möjligheten kvar

de här orden kom till mig idag efter ett samtal från en gammal älskad vän, tillsammans med tårar helt överraskande

shit kommer verkligheten ikapp mig? det är helg och gungan väntar. gamla vänner är efterlängtade, ändå är det enda jag vill nu att komma hem.. även i den mörkaste dystraste höst finns det solsken. ljuset vinner alltid, just nu tror jag lillsved är mitt ljus faktiskt! jag vill hem

när jag som mest vill skriva då går hjärnan helt blank. typ nu. så mycket känslor som gått över, kommer tillbaka och kommit åter. och så mycket som händer! så mkt som hänt.. den senaste veckan känns som ett halvår, ett halvår! seriöst, kan inte alltid tiden gå så här långsamt, eller "långsamt"? man hinner så mycket! eller gör man? får man något andrum?

jag känner att jag får det, och jag känner att jag har ro här där jag numera faktiskt bor. såg framför mig en del press, en del jobbigt med delat boende och allt vad det var med skola och träning. inte än ska jag väl säga. men så ni vet så mår jag bra, som jag ska och jag tror mig känna på mig att det här är lite utav ett bönaparadis så att säga. tror ni vet vad jag menar

vi pratar mer sen

just idag mår jag bra! jag har tro på mig själv här på lillsved

sitter i mitt fönster, tittar ut på klasskamraterna som hoppar runt på gräsmattan nedanför och lyssnar på sweet about me. känner att jag hittat tillbaka till något som kan kallas ett skönt liv och framförallt mig själv. det behövdes en festival, gamla vänner och så nu här, en hel bunt nya härliga människor

rörelse och lek är i fokus nu, och det är så bra. detta är bara början, jag går i skolan igen

tårar över krossat glas? tack gungan, jag är trygg hos er. tur att stora gungan är som en drog för mig, sista dan igår men inte fan blir det sista dan det vet vi alla!

jag är ett vrak, och nu åker jag till belgien

vad mer ska jag säga. imorrn flyttar jag ut, jag kommer sakna min kondomgunga=( en sommar inom tullarna som sent ska glömmas. så mycket som inte hanns med bara, så mycket ideer och tankar som aldrig förverkligades, varför gör man alltid så? livet är för kort för att skjuta saker på framtiden. livet är fför kort för att inte levas här och nu! och med det här tänkte jag verkligen inte vara depp, men det blev såklart ändå sådär vemodigt. men det är vemodigt att flytta. men livet blir aldrig som man förväntat sig och det är det som är den riktiga charmen. med det säger jag gonatt och adjö Idun

förtrollningarnas kväll, uppfylld och jätteglad efter fina möten på stan, en lagom finfin kväll. efter en dag som denna, så mkt gjort, så mycket umgänge, så fin var den åhå ja=) är jag?

man ska tänka positivt men numera vet jag att det går inte alltid att göra det.. jag må säga emot mig själv men nu vet jag. så fort jag känner efter så, så vibrerar jag. hela mitt inre ingår i en darrning som jag trodde började avta. aldrig verkar avta..

ååh jag kan inte sluta tänka på det, och jag kan inte förstå det. jag KAN inte förstå, SAKNAR DIG SÅ JÄVLAJÄVLAJÄVLAJÄVLA MYCKET

tog du min livsglädje med dig? min njutning? är det ilska jag känner, bitterhet eller bara uppgivenhet? bäst för dig att den äkta glädjen kommer åter. det här är inte ok

för att uppdatera om mitt eget liv och inte någon annans död kan jag berätta att jag just nu flyr till datorn från flyttstädning.. det känns som ett år tills jag ska börja skolan, hör och häpna börja skolan. men icke. en vecka ungefär! det händer så mycket däremellan bara. flytta, jobba klart på gungan, åka till belgien och tillbaka, flytta igen. ja jesus hur ska jag hinna med mig själv? så mycket att ta tag i

det skulle du trott stenhårt på, det vet jag<3

man hittar livsenergin rätt snabbt igen, även om det kändes som den hade följt med min vän till andra sidan. nu känner jag att jag fått del av anders energi istället. den blev liksom kvar till oss, tack

frågan är.. nej jag mår fan inte bra. livsångest? åååh fokusera rätt sabina! varför är hjärnan så jävlajävla komplicerad? är det bra eller dåligt? varför KAN jag inte hitta rätt på känslorna som är överallt just nu.. dom är i varann, och på varann, och äter varann. och hur kan psyket dra ner en människa så som det kan? eller hur.. varför? jag är typ rädd för min hjärna. sluta tänka sabina, jag vill vara ett barn igen

och jag bara undrar hur kunde du släppa tråden? jag undrar så mycket tomma dumma frågor just nu.. jag drog nog inte och kände efter tillräckligt ofta tror jag.. du lurade mig, vaggade in oss i tron att du satt i skogen, log och kände energin komma åter

jag är the fittest som överlevde i rum 26. nu ekar det. jag känner mig i det stora hela aningens, eller mera, övergiven för tillfället..

med det här vill jag hylla dig och sparka dig:

Citat

En halvtaskig ost och skinkpaj förvandlades med en touch av briljans (i form av kraftigt saltade popcorn) till en kulinarisk orgasm som på sikt kommer lösa hungersnöden i världen! Jajjemän gott folk ni hörde rätt! En enda tugga av denna makalösa paj har en så pass drogande effekt att den som äter av den blir fast i ett stadium av gränslös lycka.

Det som händer är att man börjar uppfatta allt runt omkring sig som fluffiga mjukiselefanter och bebisar badandes i varm choklad. Mjukisbyxor flyger runt kors och tvärs och glada pensionärer myser fram längs blomrabatterna och bjuder varann på té med ett leende på läpparna. Det är sovmorgon hela dagarna och kuddkrig och pyjamasparty fram mot kvällskvisten. Och där emellan bjuds det på fredagsmys, självklart med floder av honung och ännu mera té flytandes upp till armhålorna. Nalle Puh och Ernst Kirchsteiger dansar jänka och det tävlas i vm i kramkalas. Där självklart alla är vinnare.

Med så mycket värme, glädje och myspys är det självklart att ingen någonsin kommer klaga över bristen på mat, utan istället ägna sig åt att sprida värme och krama hela världen. Och vara lyckliga i alla sina dagar.

Så löser man världsproblemen över en bit paj.

Tack för mig! // Herr Flemfjäll

Slutcitat. daterat 2009-06-02 @ 02:26:37 http://detbastalivet.blogg.se

när en sån prick, en sån jävla prick av positiv energi släpper taget om sin tråd. det kunde fan inte varit värre.. förstod aldrig att energin gått helt förlorad vännen, trodde den glödde kvar innerst inne i dig och att du skulle vara på festival med oss nästa år. jag trodde det

anders kommer snart..

en livsnjutare tar vara på småsaker, ser det fina i det lilla, i allt möjligt! och njuter fullt ut när tillfälle ges. vi borde alla vara såna. det kan vara tungt ibland men det går, även i de värstaste värsta stunder kan man om man bara vill. det är det allt handlar om, låt aldrig viljan svikta ner sig. släpp aldrig tråden

vouloir c´est pouvoir

vännerna mina är det bästa jag har i hela världen. när dom inte finns kvar vill man bara skita i allt. tur att man har fler måste jag säga. ni är bäst, ni är allt, ni är min energi

minus och minus blir aldrig plus. eller jo, i matten, men inte på riktigt<3

jag vill vara här men jag vill springa runt. jag vill skriva men vet inte vad, jag vill dela med mig men inte här, inte nu eller inte visa för nån. mitt hjärta vill poppa ut och freaka runt på golvet framför mig samtidigt som det helst ligger i dvala just nu.. helt plötsligt betyder livets prickar verkligen ingenting längre, ingenting är viktigt. det är en galen tomhetskänsla som resten av stegen vi tar på klotet ska fyllas. med vad? går inte att ta på.. man letar efter ord, en text, en sång, egna definitioner eller bara att lösa upp knuten på vad man verkligen känner. men det går fan inte. vi kan bara titta på varandra och där känna samma förvirring i vännerna runt om

det enda jag vill i varje stund är att ge dig något, men det GÅR INTE. jag vill bara ge dig några väl valda ord, eller kärleksfulla ord, eller ord vi minns, vackra ord anders. dina ord. skvamp. en liten färgglad dampgubbe som håller koll på dig. jag vill nå dig med ett sms i tomheten, som uppehåller vår kontakt gurkan. det är ju så det brukar vara hallå. jag vill skriva på himlen till dig, ge mig nån möjlighet vad som helst. det är frustration

"Så skrik ut, sluta viska Väljer hur du vill leva så sluta spring under piskan
Man stressar genom livet, rädd för saker å missa
Vi har ingenting att pricka av på nån lista
Vissa säger lev din dag som din sista
Vissa söker lugn man bara finner i kistan
Men jag vet att bara inte kärleken vissnar
Kommer allt det vackra övervinna det bistra"

jag väntar på vibrationen
jag vill inte vakna imorrn utan lillebror anders i min värld