det bästa livet

idag flyttade jag in i mitt nya hem för en tid, även kallad min arbetsplats; Stora Gungan. belägen strax nedanför sollidenscen och precis utanför glasbruket, med helt otrolig utsikt över vårt helt otroliga jättevackra stockholm. när jag stod där och spanade över disken ut genom fönstret kände jag vad det var som verkligen saknades i det där lilla platta playa del ingles.. och julstämming jatack! myyyys=) dessutom var det helt jättebra att jobba igen. bra kväll

i mitt bröst när jag sa farväl till mitt liv jag haft under hösten. detta vet ni som såg mig stå och lipa sönder mitt eget fejs mitt på hålet för lite drygt en vecka sen nu. tro vad ni vill och tyck precis vad ni vill men det gjorde fan så ont att åka och jag är fan så dålig på att hantera sånt där. när planet lyfte fick jag stålsätta mig med korsord framför näsan för att inte börja böla igen.. haha, fyfan vad blödig man är alltså. men det är hela tiden ert fel juu, saknar er som fan allihop där nere! och ta åt er nu för faen ni vet vilka ni är. och speciellt då två små gurkor såklart.. det är SKUMT att inte bo med er längre! och jävligt tomt att inte ha er att diskutera och berätta saker med för..

tror jag varit saknad i alla fall, möttes av detta på sängen hemma i helenelund. sånt känns bra i magen, läker separationsångesten en smula, eller två. författaren är min numera designer till lillasyster=) man har missat en del ändå, som lillebrors avskedsfest man fått höra om haha! kommer sakna han ja.. guld att hinna hem och krama om lite iaf. lycka till anders, och vägra tappa dampgubben

jag vill att ni ska veta att jag lever. det är sånt man brukar tala om med jämna mellanrum för folk man inte träffat på länge, vilket också är underskattat att få höra. jag har lite ont i nacken idag men annars är det bra, och som vid alla andra tillfällen så kunde det ju alltid vart värre liksom. mycket värre, ett positivivt sätt att se på livet

ibland händer det saker som får en att tänka till ordentligt, och det man gör då är att lära sig något viktigt. och det är precis så man måste tänka hur illa det än är. jag är dessutom sån att jag tror att allt som händer händer av en anledning. hur katastrofalt det än är; händer det så händer det för att det skulle hända. allt som sker ger ju förändringar som leder till något annat som kan vara hur bra som helst

det var menat med andra ord. av någon outgrundlig anledning som jag nog aldrig riktigt kommer veta..

saklart, ni kanner val mig

idag are pannbiff med rakad potatis. om vi nu fatt tag pa en san dar potatisrakare. aja, sista familjemiddagen hemma. annars borjar jag bli riktigt sugen pa att komma hem och ha julbak

sprang just genom nilokorridoren med datorn under armen i REGNET. jamenvisst. natten hackades upp av vakningar när folk kom hem från krogen, gick till jobbet och av regn som smattrade på balkongen. ja den där soffan borde rent logiskt vara bättre säng än nilosoffan men jag tror fan inte någon soffa i välrden slår den! jävlar vad jag kunde sova där.. numera har vi balkong också ja. inget balkonger emot, det är bara så inte hemma där jag bor nu.. ganska osocialt att gå hem och stänga in sig i lägenheten och på sin höjd sätta sig på balkongen och titta ut på poolen. skönt om man vill vara ifred, eller ha mysmiddag med familjen bara men det känns lite för mycket semesterhotel för mig på las olas. och efter nilo som passade mig som handen i handsken är det svårt att nöja sig med annat. aja, inte mycket känns som det har gjort här. folk som dragit hem, flytt och väderomställningar. nej, känns faktiskt lika så skönt att åka hem snart. alltid lika jobbigt såklart när man har det gött med vännerna och inser att dagarna går fort nu. sen var ju hajk självklart tvungen att erbjuda mig bar och servisjobb igår, nu går det an alltså..

men vet ni vad vänner, jag tror fan dom där turisterna alla talar om är på ingång trots allt! det har gått två veckor nu alltså..?

jag ska berätta en sak: jag träffade älva igår. tack anna och jocke för att ni lät mg släpa runt er runt hela las palmas mycket-större-än-jag-trodde-hamn. det uppskattas, ni till och med klättrade för mig skull! det återseendet gjorde min dag, min vecka och mitt halvår. att få krama om lillmarkus och robban och komma in och känna den där saknade atmosfären igen. det var ju inte igår tänkte jag säga, men det var det ju, som jag satt där i hytt 23 i östermalm. ååh älva vilken kärlek

jag ar sjukligt bra pa att fasta mig vid saker och ting och människor och platser. det ar fan inte ens manskligt. kevin har sina sota forklaringar till saken men jag tror bara ajg behover en medicin.. fragan är bara vad? jag smapratade om livet med stephie harom eftermiddagen och kom fram till att det inte alls ar sa jobbigt att aka harifran som jag far for mig. "vad gor du har liksom du ska ju vara i afrika eller nanting och bo med masaier". ja du vannen du har inte kant mig langre an ngra veckor men du kanner mig anda sa bra. stephie har aven lart mig hur man har ett riktigt frukostkalas, sant som ar bra att kunna liksom. idag flyttar jag fran stephanie<3 och nilo. hejda hem, hej nya tillfalliga hem. det kommer kannas konstigt att stanga dorren och ga harifran med packningen, men ack sa skont anda pa ngt satt

kvallen i baren pa playa del sol gick bra. jag var lady in red med peruk och pljettvast. inte helt skont men vad gor man inte for de aldre. marika fick sta for tappandet av glas. jag har inte otur, jag ar bara klantig jag och da spelar ju inte otursdagar sa stor roll

pa begaran fran min lilla haggen dar hemma, han med bubblan;)

sa, hur manga glas kan sabina sla sonder pa ett arbetspass i en ny bar pa fredag den 13e?

sjalv tippar jag pa att jag har sonder ngt stort och viktigt istallet..

idag köpte jag en halsduk. stålsätter mig för sverige. larsa som vart hemma en vecka sa att "det enda jag lärde mig av det där var att inte åka hem igen". låter inte lovande men aja.. beror på vad man har att se framför sig. igår sov marre över hos oss, hur sött är inte det, att sova över! inte fylledäcka hos ngn utan sova över för att det är för långt att åka hem på kvällen=) och vi kollade på film, och somnade.. såg andra halvan imorse och vips så var första filmen avklarad på gran canaria. snart första boken också. jävligt bra bok men som vanligt har jag jävligt svårt att rosätta mig för att läsa på ställen som detta, där det liksom alltid finns någon att umgås med! nä sparar nog resten till en ensam och lång hemresa, fångar dagen här sålänge

jag har träffat novas kusin. igår var vi ute och motionerade och efteråt var vi båda värda diplom. nu ska jag släpa ut han igen var det tänkt, får la se hur många möten dom haft nu innan bara.. dessutom har väl kröket dragit igång där inne, för ikväll är det taggat! "alla" ska ut och det är temakväll på zigzag och gc. whitetema, plus att gc-bar praktiserar på playboynight på chinawhite, alltid lika värt att titta och peta. ja det här är fan vardagen. dags att ta till vara på den tror jag, livet är bra gött ibland och allt som oftast

anders ska laga carbonara också. alla har vi våra specialiteter i köket: anna (eller ska jag kanske säga MOFLITITO!) och hennes underbara potatis och purjolöksoppa, och jocke och hans såser mmmmm! för att inte tala om våra ris och ägg luncher;) annars är jag väl kungen på tonfiskcurryguck, pappas recept. samantha hade ju alltid sina fiskpinnar HAHA, och den där linssoppan vi aldrig såg skymten av.. stephie kör på marmelad och det gör hon bra. matlagning är guld

och förresten, tack sigrid<3

nakenhet är en väldigt konstig grej, fastän det borde vara det mest naturliga i världen. för ngra veckor sen, när det var jag och jocke på dagarna, när yngve dragit och anna och samantha slet på playa del sol, så promenerade vi, "sålde biljetter" och promenerade lite till. det där nakenstranden har fått sig sina besök och det är lika lustigt varje gång haha. men det känns som man är i en annan värld, jag får en känsla av apornnas planet. jävligt skumt att det ska vara så, men man är inte van att folk kilar omkring näck bara sådär, ligger och bresar järnet helt öppet. nuförtiden ska amn visa mycket hud, emn aldrig allt, det går ju inte! jävligt underhållande ändå på sitt sätt, och skönt att se att människor inte känner att de behöver skyla sig och typ skäms över hur de ser ut. det gillar vi, man borde ju faktiskt joina på riktigt innan man far härifrån, inte bara gå förbi och kolla=P aja det är ett senare mission, nästa för mig är att byta min sämsta telefon jag köpte, min fuckar ur

vill bara tt ni ska veta att den 20e november klockan 20:10 kommer jag befinna mig i sverige igen. dock landar jag pa baksidan och tar mig en dag elr tva dar innan jag ater tar mig hem till mitt stockholm

kunde inte ens bestalla biljetten utan att grata, det har kommer bli JOBBIGT

jag har märkt att jag får perioder när jag börjar bara skriva för mig själv på bloggen. typ nu på sista tiden, det är terapi och inget mer. helt ganska jätteointressant för er andra vissa saker jag skrivit nyligen, mest massa tjat om min beslutsångest och velande om vad jag vill och ska göra. som man alltid blev tjatad på under svenskalektionerna på skoltiden, tänk på vem du skriver för

när jag drog hit var det för er jag skrev, berättade om vad som hände, att jag mådde bra och så vidare. men man har sina sinnesstämmningar och beter sig därefter. den här vistelsen har varit väldigt nyttigt för mitt jag på ett helt nytt sätt. det jag gjorde när jag flyttade hit var något helt nytt för mig. att dra själv, att leva på ett sånt här ställe, att ha eget hushåll

riktigt hur givande det har varit, och på vilket sätt, lär jag inte märka förän jag är hemma igen. men jag känner och gör saker jag inte skulle gjort för två månader sedan helt klart

en annan ganska vesäntlig sak är att såhär velig som jag vart här har jag nog sällan varit förut. vad gäller att vara på ett eller annat ställe, vad gäller resor och hemmafrånvarande (aja hemma och hemma, det är ju här som är hemma just nu..) det jag menar är att jag brukar vara bra på att va nöjd när jag är hemifrån. samma sak med att vara nöjd med där jag är, inte längta efter eller tänka framåt så mycket helst alls.. vad det nu beror på är en annan sak

det blir mycket att tänka såhär, särskilt med all den dötid vi har och har haft. detta blev bara ännu mer terapi. ni är mina psykologer hela bunten. hoppas ni fortfarande läser. lägg in en begäran om det är något ni känner saknas

allting blåser bort. det är fan halv storm och fett kallt. mjukisar och kofta klockan 4 på eftermiddagen på gran canaria? inte ok, inte det gran canaria jag lärt känna.. men, hösten är här det känns. blåsten och luften och hettan som övergått till värme. vi räddade i alla fall en stor palm som ramlade ur sin kruka och rullade över hela soltaket

men värst stormar det nog om själen i hjärtat. jag vet inte vart jag ska ta vägen längre, ångesten hemsöker mig, separationsångest. bara för att jag vet att jag snart också, som så många andra, ska lämna. till och med vännerna blåser bort. samantha lämnade oss imorse, och lämnade ett sjujävla stort hål efter sig också. jag vet inte riktigt hur ajg ska kunna klara mig utan henne, på riktigt. samantha var den första jag pratade med på flygplatsen i las palmas, sen dess har hon alltid funnits där. oj vad jobbigt det var att se henne packa ihop. faaanFAN jag säger inget mer. älskar dig samantha little

idag säger vi allting tre gånger idag säger vi allting tre gånger idag säger vi allting tre gånger. såna dumma saker man kommer på här på nilo såna dumma saker man kommer på här på nilo såna dumma saker man kommer på här på nilo. så jäla kul som samantha skulle säga så jäla kul som samantha skulle säga så jäla kul som samantha skulle säga. fniss fniss fniss=)=)=)

känns som man spelar tillbaka tiden och upplever allt tre ggr, går inte att sluta haha! känns som man spelar tillbaka tiden och upplever allt tre ggr, går inte att sluta haha! känns som man spelar tillbaka tiden och upplever allt tre ggr, går inte att sluta haha! helt psykande helt psykande helt psykande. aja.. aja.. aja.. hejdå hejdå hejdå

"vad är det för skillnad mellan bajs och diarré? man kan inte gurgla bajs"

åh carl du är saknad på stolen utanför d-lägenheten

här är dom, lika hela som när dom tillverkades=) yes! klappar om och ser till dom med jömna mellanrum, annars vaktar dom våran matkassa och lägenhetskontrakt. känns tryggt

gissa vem som är vem.

uppflugna på en sanddyna satt vi, och klockan närmade sig kvart över sju imorse. ljuset ökade och var sådär morgonfint och sanden under oss var kall och uppfriskande. sen kom den där soluppgången alla talade om, och sjukt jävla jättesnabb var den! snabb som haggen skulle jag nästan vilja säga.. vi såg den röra sig, jag svär. ett riktigt sånt där moment var det vi hade imorse. får tacka lisa och maria för det, ni är allt för goa. bra initiativ. sen hoppade vi i sanddynerna, det var kuuul

själva soluppgången gick inte att fånga på bild som vanligt.. skitsamma

Full och Dum, mina små snuttungar. ja jag har verkligen ägt dom, och jag är ganska stolt över det faktiskt

vad mer kan jag säga? har typ tusen bilder såklart, ni får hålla till godo med tre

och ändå säger en bild mer än tusen ord. ni som vet känner nilokänslan av den här bilden. ni andra kan bara gissa=) det är den här utsikten vi har nä'r vi sitter utanför d-lägenheten och bara är. där är gustav också. gustav som aldrig längre kommer hit och berättar historier för oss. men jag gillar han ändå, en av dom jag kommer sakna mycket fasktiskt. han är go han

om kalla frusna vänner i sverige. jag gick ner för nilotrappan och där står, typ alla. jag vet knappt vilka det var det var så många, det var folk från högstadiet, folk från gymnasiet, folk som står mig nära och folk som står mig mindre nära. och alla stod där i en hel drös med resväskor och grejer och undrade vad fan jag gjorde här, men vafan gjorde ni här liksom!? det var en lycka svår att slå kan jag säga och jag bokstavligt talat sprang omkring här hela dagen och hälsade på alla och pratade med alla som tydligen skulle vara här och bli reseledare hela bunten. om det ändå vore så väl.. trots att ajg fått verkligen jättemånga helt oslagbara vänner här tänker jag fortfarande på er och har den där fina men ändå jobbiga känslan av saknad. igår var till exempel en sån där kväll jag skulle  velat ringa min lilla ellen och ta ut henne och fulo gulo på promenad runt i edsviken. för att inte tala om alla gånger jag bara velat trycka fram numret och ringa kevin på väg till jobbet, eller anna sent om nätterna. det är såna där småsaker amn vill ha och tänker på när vardagen kommer ikapp en här. aja den här veckan ska tas till vara på, samantha lämnar det sjunkande skeppet av alla gamla nilofolk. lisa och maria drar redan fredag, samuel flyttar till helgen.. och den där saknaden av er där hemma börjar övergå till längtan, för det börjar närma sig även för mig