det bästa livet

allting blåser bort. det är fan halv storm och fett kallt. mjukisar och kofta klockan 4 på eftermiddagen på gran canaria? inte ok, inte det gran canaria jag lärt känna.. men, hösten är här det känns. blåsten och luften och hettan som övergått till värme. vi räddade i alla fall en stor palm som ramlade ur sin kruka och rullade över hela soltaket

men värst stormar det nog om själen i hjärtat. jag vet inte vart jag ska ta vägen längre, ångesten hemsöker mig, separationsångest. bara för att jag vet att jag snart också, som så många andra, ska lämna. till och med vännerna blåser bort. samantha lämnade oss imorse, och lämnade ett sjujävla stort hål efter sig också. jag vet inte riktigt hur ajg ska kunna klara mig utan henne, på riktigt. samantha var den första jag pratade med på flygplatsen i las palmas, sen dess har hon alltid funnits där. oj vad jobbigt det var att se henne packa ihop. faaanFAN jag säger inget mer. älskar dig samantha little