det bästa livet

allting är gult. i alla fall när vi lagar mat. sen är det sandigt överallt och alla fötter är svarta, det är det vi kallar nilo-fötter. när vi diskar gurglar det upp matrester i badkaret, vi som trodde anders hade spytt men nähä.. vad mer? lagar vi mat stället vi en vakt vid "proppskåpet" (vafan ska vi kalla det?) samtidigt som vi drar ur varmvattenberedaren, kylen och släcker lampan. ibland får man snällt vänta lite på att få komma ut i köket om någon ville ta ut ngt ur kylskåpet samtidigt, och sen sparkar man i det jävla röret när man väl får passera. blåser det för mycket på natten får man i alla fall i mitt rum dra bordet framför fönstret som skallrar satan och inte går att stänga. dessutom vet man aldrig vem som har varit inne hon oss medans vi var borta, nyckar finns det ju så gott om att vi måste ha den på vårt eliminenta gömställe alla timmar på dygnet. ska jag berätta mera? dom trasiga stolarna är dom skönaste, i alla fall ett tag. och en eloge till vår sjukt bra ugn som verkar vara ännu ovanligare än duschmunstycken som faktistk sprutar vatten ordentligt. att duscha kan vara spännande det med, man vet aldrig när vattentrycket försvinner liksom. hela nilo hör för övrigt precis vad för aktiviteter du har för dig i gnisselsängarna med lösa gavlar. för att ej förglömma den tillhörande spanska glamrockartanten som sover precis innanför sin dörr efter klockan 12 på kvällen.. inte längre, för det var ju henne vi skrämde bort

byråer är sjukt underskattade tvättställ och dricksglas är en raritet

på nilo är jag hemma
<3