det bästa livet

förra ett tag sedan var jag på sebbes land. vi åt god mat, lekte lekar, åkte wake-board, nattbadade och hade det hur bra som helst, precis som för bara ett par år sen. massor av nostalgi blev det bara jag körde genom muskötunneln!

sebbe är en vän som jag saknar. jag har ju fortfarande kvar honom men det är ju inte som förr, när det var vi två liksom. men det är när man tänker sådär och saknar och vill ha tillbaka gamla tider som man att det aldrig kommer bli som förr igen, även om man försökte. så är det bara, tiderna förändras. man får helt enkelt prata gamla minnen och må bra av dom och se framåt mot vad som än kommer. jag menar, det är ju alltid något nytt osm väntar, och dina gamla förgågna erfarenheter lämnar plats åt det nya.

man kan inte få allt