en resa

jag känner att det äventyr vi gjorde med kära älskade älva var en dröm! det blir inte verkligt knappt ens att prata om det, nu när jag aldrig har er kring mig längre..='( Saknar marina något ofantligt. ni är och förblir en av mina stora kärlekar i livet, får ont i magen när jag tänker på er klassen<3

som jag pratade om förut; minnen. men de försvinner inte när man inte har någon att dela dom med längre, de faller i drömska. fantastiskt eller ej. overkligt. JAG SAKNAR SEGLINGEN

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0