speciella dagar


det är så det ska kännas =)

jag känner våren i mitt ansikte men känner fortfarande snön under fötterna.. det är ju så här det ska vara! TAKDROPP

trögt

fan vad tiden går långsamt när man är ensam

drägel

jag har gjort en liten iakttagelse och konstaterat. om man sover någonstans man inte "borde", typ soffa, golv.. eller sover när man inte "borde", typ eftermiddag, på fest.. då dräglar man något fasanfullt mycket! alltid hur trött eller otrött man än var. varför är det så?


hjärtad

Att leva ett liv
att leva en tid
Att vinna på spel
att vinna en vän

Att förlora i kort
att förlora en älskad
Att andas idag
att andas imorgon

Jag lever för dig
jag lever för mig

Mitt liv är trögt
mitt liv är nätt
men med dig mitt i det blir allting lätt
En älskad kan dö
men inte kärleken

Jag älskar mitt liv
jag älskar mig
Jag älskar att leva
jag älskar dig

Att leva ett liv
att leva en tid
Att finnas för dig och du finns för mig


.<3



livet är inte värt något utan kärlek, det är så det är. all sorts kärlek är godkänd, men den måste vara där. jag ser fortfarande hjärtan över allt, och så hittade jag den här dikten på min gamlagamla telefon. jag är nog kär, frågan är i vem? kan man vara kär i sig själv? i så fall är jag nog det.. eller bara i livet i allmänhet. jag mår väldigt bra. försöker få fler att må lika bra, varför jag visar upp och försöker lära ut mitt sätt att leva. har man ingen som älskar en över allt annat i världen får man la lära sig att göra det själv liksom

en sång om något vi kallar trötthet

man kan vara trött och så kan man vara trött. en sak har jag lärt mig och det är att man alltid orkar mycket mer än man nånsin tror, och man kan alltid ge lite till när man tror att det är nog. en annan sak jag har lärt mig är att man vissa gånger kommer till en punkt när man börjar tycka synd om sig själv. det är då det börjar bli dags att chilla lite. du har faktiskt inte en helt förståelig anledning till att börja gråta bara för att det är disk kvar på övervåningen som du måste hämta, det är bara du som pressat dig själv lite väl långt men egentligen inte mer än alla andra på jobbet

bara för att spegla den arbetsnarkoman jag framstår som just dessa tider

nu ska jag äta middag med far och syster som jag knappt hunnit av sen jag återvände hit. och så ska jag försöka låta bli att gräva ner mig i sängen och gråta


fästing

jag ar sjukligt bra pa att fasta mig vid saker och ting och människor och platser. det ar fan inte ens manskligt. kevin har sina sota forklaringar till saken men jag tror bara ajg behover en medicin.. fragan är bara vad? jag smapratade om livet med stephie harom eftermiddagen och kom fram till att det inte alls ar sa jobbigt att aka harifran som jag far for mig. "vad gor du har liksom du ska ju vara i afrika eller nanting och bo med masaier". ja du vannen du har inte kant mig langre an ngra veckor men du kanner mig anda sa bra. stephie har aven lart mig hur man har ett riktigt frukostkalas, sant som ar bra att kunna liksom. idag flyttar jag fran stephanie<3 och nilo. hejda hem, hej nya tillfalliga hem. det kommer kannas konstigt att stanga dorren och ga harifran med packningen, men ack sa skont anda pa ngt satt

kvallen i baren pa playa del sol gick bra. jag var lady in red med peruk och pljettvast. inte helt skont men vad gor man inte for de aldre. marika fick sta for tappandet av glas. jag har inte otur, jag ar bara klantig jag och da spelar ju inte otursdagar sa stor roll

kåt eller kissnödig?

nakenhet är en väldigt konstig grej, fastän det borde vara det mest naturliga i världen. för ngra veckor sen, när det var jag och jocke på dagarna, när yngve dragit och anna och samantha slet på playa del sol, så promenerade vi, "sålde biljetter" och promenerade lite till. det där nakenstranden har fått sig sina besök och det är lika lustigt varje gång haha. men det känns som man är i en annan värld, jag får en känsla av apornnas planet. jävligt skumt att det ska vara så, men man är inte van att folk kilar omkring näck bara sådär, ligger och bresar järnet helt öppet. nuförtiden ska amn visa mycket hud, emn aldrig allt, det går ju inte! jävligt underhållande ändå på sitt sätt, och skönt att se att människor inte känner att de behöver skyla sig och typ skäms över hur de ser ut. det gillar vi, man borde ju faktiskt joina på riktigt innan man far härifrån, inte bara gå förbi och kolla=P aja det är ett senare mission, nästa för mig är att byta min sämsta telefon jag köpte, min fuckar ur

att blogga

jag har märkt att jag får perioder när jag börjar bara skriva för mig själv på bloggen. typ nu på sista tiden, det är terapi och inget mer. helt ganska jätteointressant för er andra vissa saker jag skrivit nyligen, mest massa tjat om min beslutsångest och velande om vad jag vill och ska göra. som man alltid blev tjatad på under svenskalektionerna på skoltiden, tänk på vem du skriver för

när jag drog hit var det för er jag skrev, berättade om vad som hände, att jag mådde bra och så vidare. men man har sina sinnesstämmningar och beter sig därefter. den här vistelsen har varit väldigt nyttigt för mitt jag på ett helt nytt sätt. det jag gjorde när jag flyttade hit var något helt nytt för mig. att dra själv, att leva på ett sånt här ställe, att ha eget hushåll

riktigt hur givande det har varit, och på vilket sätt, lär jag inte märka förän jag är hemma igen. men jag känner och gör saker jag inte skulle gjort för två månader sedan helt klart

en annan ganska vesäntlig sak är att såhär velig som jag vart här har jag nog sällan varit förut. vad gäller att vara på ett eller annat ställe, vad gäller resor och hemmafrånvarande (aja hemma och hemma, det är ju här som är hemma just nu..) det jag menar är att jag brukar vara bra på att va nöjd när jag är hemifrån. samma sak med att vara nöjd med där jag är, inte längta efter eller tänka framåt så mycket helst alls.. vad det nu beror på är en annan sak

det blir mycket att tänka såhär, särskilt med all den dötid vi har och har haft. detta blev bara ännu mer terapi. ni är mina psykologer hela bunten. hoppas ni fortfarande läser. lägg in en begäran om det är något ni känner saknas

RSPP

russinsnopp och pansarpung
för att än en gång få citera min kära anna här, hon är för underbar alltså

vet ni vad, den bästa familjen är den man inte väljer, den som bara blir av omständigheterna

korvstroganoffest

det borde fan vara dags for en bild, men jag orkar inte.. har en javligt bra potentiell dock pa fyra falukorvar som ligger i solhornet utanfor dorrn, ser helt overgivna ut. ja dar kan ni ju fantisera er en bild i alla fall;) och ja ni laste ratt, vi har hittat falukorv! dom har en liten ASDYR vivo borta i san agustin fick ngn nys om och bjod in till att kaka korv stoganoff. sa nu ska vi precis kila upp och laga till 14 pers. langbord och levande ljus blir det sannerligen innan jobet ikvall. skolbarnen som gar oktoberkursen nu bor bredvid oss och ar riktigt goda grannar och fina vanner. dom har praktik ikvall och tror ni inte jag ska fa ha min alldeles egna lilla emelie vid min sida hela natten! de e najs, oss stockholmare emellan

ibland far man stunder av total tillfredstalldhet. ni vet nar man kanner att man inte kunde over huvud taget onskat sig ngt annat an det man har precis dar och da. nar man kanner att har och nu kunde jag aldrig matt battre. jag har fatt det tva dar i rad nu


en papaya coconut

vi satt häromdagen och undrade över huruvida man förändrats när man kmr hem. förmodligen faller man bara in i sitt gamla liv som om inget hade hänt när man väl landar på arlanda igen, men det skulle vara kul att sätta ngn av er där hemma på taknocken mitt emot dörren till den omtalade d-lägenheten här och se om ni känner igen mig. i för sig tror jag det, jag är ganska bra på att vara mig, jag gillar mig

bara for att, albin, fa vara lite annu mera ego. jag vet att du alskar mig anda, precis som jag alskar mig sjalv. och det ar ju trots allt min blogg, klart det ar mig sjalv jag ska skriva om;)

beroende

det finns for mycket att beratta, jag skulle kunna skriva pa den har satans bloggen hela dagarna hela tiden jag svar. aven om det liksom inte hander mycket just nu, som jag nyss konstaterade rakt ut

men det ar nog mitt satt att bearbeta saknaden av er hemma tror jag ocksa. javligt bra som terapi faktiskt, om man nu ar san.. imorrn ska jag soka jobb pa skansen haha

ganska upp mig själv

idag blev jag spådd i tarotkort. efter det fick vi för oss att leka anden i glaset, men sen blev det obehagligt och jag gick. jocke fick ännu en gång mitt jobb, men som jag redan sagt en ggn förut, är det ngn som ska ha mitt jobb framför mig så är det fan du gurkan

så hem gick jag väl själv, utan den där lönen jag skulle fått, igen. det är sånt här man inte ska tolerera. det är såhär det funkar utanför sverige. jag funderade i alla fall lite där på vägen själv. vem är det som egentligen känner mig på riktigt? är det alla här, som lärt känna mig nu och den senaste månaden av mitt liv, eller är det mina allra äldsta vänner? för att inte tala om familjen rydberg itself, eller är det kanske mina närmsta vänner från det gågna året? ja det är ju frågan. jag tror jag svarar mig själv. jag är ju den jag är precis nu, så därför borde inte det betyda ngt att man känt mig längre. samtidigt säger ju allt jag vart med om så mycket om mig som alla på granca inte har ngn aning om. men det jag gjort förut ska inte behöva påverka vem folk ser mig som nu..

ja jävlar vad djupt vi sjönk i tankeskogen plötsligt.. andra går in i väggen när det blir för mycket, själv går jag ner i golvet när det är för lite. slöhetsdepression? neejda nu ska vi inte låta så dramatiska. jag säger bara en sak; varför gräva ner sig om man inte måste?

berätta något om er nu!

världen består av 100 personer resten är bara statister

världen är tamigfan liten. det vet man när man helt random startar en hetsig dikussion med hon som jag träffade på middagar hos en vän som yngre, när jag träffar simon gories kusin på gran canaria elr när en granne på nilo känner min brevvän från skutskär. för att inte tala om att viktor har varit tillsammans med min födelsedagskompis från lågstadiet eller när johanna gotlander glider in på en ormshow på en konstig liten djurpark långt bort i kanalerna i bankok

ja världen är tamigfan inte stor.

vi behöver kärlek, andlig närhet

vem kan egentligen beskriva vad kärleken är? jamen den bara e den bara e.
kärleken och styrka och stå emot, ännu ingen kedja kring min fot så hör mig nu

i varje männska finns hopp om nånting nytt

for att citera min kara van ivan.. ;)


blogg

det blir såna hära långa berättarinlägg.. ni får hålla till godo, för jag vet ju att ni vill veta allt och lite till;) och jag måste ju få ur mig allt det är ju så det erkänner jag. känslorna är många och happeningsen ännu fler, allting är nytt just nu, livet har twistat en sväng för mig

shoreline

när vi talar om vackra ord

muskö

förra ett tag sedan var jag på sebbes land. vi åt god mat, lekte lekar, åkte wake-board, nattbadade och hade det hur bra som helst, precis som för bara ett par år sen. massor av nostalgi blev det bara jag körde genom muskötunneln!

sebbe är en vän som jag saknar. jag har ju fortfarande kvar honom men det är ju inte som förr, när det var vi två liksom. men det är när man tänker sådär och saknar och vill ha tillbaka gamla tider som man att det aldrig kommer bli som förr igen, även om man försökte. så är det bara, tiderna förändras. man får helt enkelt prata gamla minnen och må bra av dom och se framåt mot vad som än kommer. jag menar, det är ju alltid något nytt osm väntar, och dina gamla förgågna erfarenheter lämnar plats åt det nya.

man kan inte få allt

kollega är en skön relation

på söndag är det dags att ta farväl av ännu en säsongsarbetare på jobbet, matilda ska hem till ume igen. det är lika sorgligt varje gång, fast man aldrig riktigt saknar dom sen som man tror att man ska.. första tiden fattas personligheterna i köket men med tiden flyter dom bort. jag kan knappt minnas alla som varit på gungan under sommrarna och jularna som sen bara försvunnit

härligt på sitt sätt med såna där korta bekantskaper

arbetskamrater är en klass för sig. vi var ute igårkväll och största delen av gänget var faktiskt med, satans kul var det också. jag bara älskar den blandningen av människor det blir på en arbetsplats, när vi ses ses i andra sammanhang och utan kockmunderingar och servitrisuppstyrslar och inte alls passar ihop egentligen. jobbar man ihop kommer man varann nära, samtidigt som manintehar några krav på sig eller varandra om man inte vill. jag skulle nästan vilja likna det vid syskonkärlek det man känner, på nåt sätt.. man är som en familj, man har inte valt sällskapet och ändå älskar man varann liksom.

Kanye West

och bra låtar sådär

jävlar vad musik är NÖDVÄNDIGT

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0